Ballad of Linnéa

Då ska vi se. Jag sitter och funderar på vad jag har haft för favvoband, dom där som man kan lyssna på dygnet runt i flera flera månader, eller år utan att tröttna. Jag sitter just nu och lyssnar på 12-14årsfavoriten Hole. Säga vad man vill om Courtney Love, men alltså..

Mitt första favvo var Backstreet boys. Jag gick i 2an eller 3an. Isabella hade köpt/fått ”Backstreet’s back” och den brukade vi lyssna på när vi lekte Ronja rövardotter i hennes rum. Jag lyssnade på backstreet boys i flera flera år, säkert tills jag gick i fyran eller femman. På mellanstadiet började jag förstå grejen med Ebba grön och Thåström, och det har ju som fortsatt sedan dess. The ark var med där också, 2000 eller 2001 började det. Jag såg när de spelade ”Echo chamber” på Idrottsgalan och de vann över all musik som spelade på skoldiscona med en gång, bara på en kväll så var jag helt salig. Vilken grej! En bög, som sjunger bra saker i tv, måste kolla upp! The ark lyssnade jag flitigt på tills 2005 då de släppte den första dåliga skivan ”State of the ark”, så meningslöst och kommersiellt genomtänkt.

Sommarlovet till sjuan kom Salka och hälsade på. Hon spelade i ett band och det var givetvis sjukt coolt. Hon hade med sig Hole’s ”Celebrity skin” och med tanke på att den skivan är helt otroligt jävla bra var det som inte så konstigt att jag började hypa Hole också, vi kan dock vara tacksamma att jag inte anammade Babydoll-modet när jag ändå var igång. På högstadiet spelade jag rätt mycket gitarr, rätt mycket Hole och Ebba grön, det var ju enklast så. Typ som när jag spelade ”Mental istid” på akustisk gitarr inför hela skolan.

(När jag blir lika otillfredställd med mitt liv som Al bundy kommer det vara en av mina highlights att se tillbaka på, typ som hans highschool-football).

Under högstadiet träffade jag ju Tora också, Tora kanske är den coolaste personen jag någonsin kommer att känna. Mycket möjligt. Tora var rolig och gillade Dag vag och hade trumpeter på väggen hemma i vardagsrummet. En gång skulle hon och hennes syster Elin vara extra coola så de placerade vinylfodralet till ”Kärlek och uppror” mellan fönsterrutorna i sovrummet så det blev fint. Tyvärr glömde de att plocka ut skivan som blev fuktskadad och bucklig. Tora och jag brukade kolla på ”Tillsammans” och önska oss till glada 70-talet. Sen lyssnade vi ganska mycket på Håkan hellström också, det är bra musik att lyssna på när man är rastlös och för liten för att åka på festival. Refused dök också upp på högstadiet, såklart. Under sista terminen i nian, vårterminen släppte Timo Räisänen sin debutplatta. Det var en sjukt bra debutplatta. En kväll skulle han spela på droskan i Umeå. Det var artonårsgräns och jag var bara 15. Jag försökte övertala mors att ta med mig dit så jag fick kolla, men hon ville hellre kolla på nån landskamp. Jag hämnades genom att cykla iväg till min pojkvän och förlora oskulden. Tji fick hon!

I början av mitt enda år på gymnasiet lyssnade jag mest på Timo räisänen, som favorit. Jag och Matilda hade en jävligt utforskande musikalisk period där. Vi varvade broder daniel med the strokes och Turbonegro. Det var inte så många favoriter under det året, började lyssna på Laakso. Sen lyssnade jag bara på Laakso, i ett och ett halvt år till innan de också skulle bli sell-outs (alltså, jag hittar ba på. Det är ju mest i mina ögon de blev sell-outs, efter Peter jöbackduetten, annars så..). Sen blev det bara Bob Dylan, och det är fortfarande bara Bob dylan.

Det var inte så många som jag tänkte mig.

Etiketter laakso, bob dylan, timo räisänen, thåström, ebba grön, tora, favorit, favvo, hole, oskuld, turbonegro, the ark, salka