Mors åkte hem igår. Jag hatar när folk åker hem. Det enda i hela världen som gör mig riktigt ledsen (förutom kapitalismhittepået, lögnerna och girigheten) är att sakna. Det är det enda som gör ont. För när man saknar någon känner man sig ensam, och att känna sig ensam är det enda som gör att man krymper och sluter sig. Förjävligt med andra ord! Men för att se saker från den ljusa sidan så glömmer man tillslut att mamma är en fysisk person. Man blir så van vid att höra telefonrösten och de världsliga samtalsämnena. Sen blir det inte jobbigt igen, förräns man träffar henne igen!
Men vi har haft det väldigt roligt.
Etiketter åka, ensam, fysisk, girighet, glömma, krympa, lögner, mamma, ont, sakna, telefon
