Nu har det varit sommar i två dagar! Världens finaste sol och gröna träd överallt. Jag har tagit av mig brallorna, kör barbent när jag har chansen. Varje år kommer vändningen, från täckjacka till sandaler. I Umeå brukade den iofs komma något senare men ändå, vändningen kommer någon gång. I samband med det här att ta av sig byxorna börjar man titta på sina vita, håriga ben. I allmänhet börjar man också raka benen, dom ska vara fina och lena och så småningom bruna. Jag missar alltid det där, jag rakar inte benen. Jag tittar ner på dom och tänker att jag borde raka dom men där finns inget hår. Mina ben är som en kille i tidiga puberteten, där finns en antydan till moppemustash.
När det kommer till mustashen brukar man välja att raka bort den när man kommit till insikten att det ser förjävligt ut. Jag brukar, vid väl valda tillfällen göra detsamma med mina ben. Jag rakar dem av principsak fastän jag har världens fattigaste hårväxt.
Jag vet inte om det kommer mer hår när jag blir äldre, men min kropp verkar onekligen fungera så. På högstadiet hade jag inte ens en antydan till bröst och det sög jävligt mycket. Jag började använda BH i åttan tror jag, av ren principsak och sen när jag äntligen börjat förstå fördelarna med att vara platt så kommer brösten. Nu klagar jag väl egentligen på mina ohåriga ben vilket känns ganska dumt. Jag tycker att det är jävligt gött egentligen. Jag vill nog bara va en i gänget.
Etiketter barbent, ben, bröst, brun, byxor, hår, puberteten, sandaler, sommar
